Har en debattartikel på SVT idag, om den uppblåsta bild av en svensk terrorvänster som ger förmenta experter något att skriva böcker om och en del ledarskribenter något att diskutera så de slipper t.ex. prata om massmord i Gaza.
Läs även Herman om den amerikanske fredsaktivist som Israel, “mellanösterns enda demokrati”, sköt med en propellerdriven tårgasgranat i huvudet under en icke-våldslig demonstration mot den folkrättsvidriga muren. I guess this is what democracy looks like för herrar liberaler och Israelvänner.
Kanske borde påpekas att jag inte skriver här just nu. Det må vara en hårfin skillnad mellan lat uppdatering och aktiv paus, men skillnaden kan vara den att jag inte planerar texter hit just nu. Jag har helt enkelt för mycket annat att göra, och en massa praktiskt organiserande som får gå före tyckandet. Nu och alltid. Men jag tycker ibland också, det enklaste sättet att hålla koll på det är Dagens Konflikt
Blogga inte enbart, organisera er!
Det är lättare att skjuta oskyldiga om man slipper se dem i ögonen när man gör det.
Israel säger att många av de mördade är Hamassympatisörer… om de fortsätter sin slakt så kommer snart alla att vara det.
Jag har inte skrivit på den här bloggen på länge, ibland har man behov av att dra sig tillbaka för att tänka och studera. Det finns något i ett ständigt debatterande som gör det svårt att verkligen komma någon vart. Särskilt diskussionerna i bloggosfären kan bli fullständigt poänglöst upprepande av positioner – fram och tillbaka. Särskilt tydligt och än mer tragiskt blir det i samband med Israels massaker i Gaza.
Jag har inte alltför mycket att säga som inte redan sagts bättre av kamrater. (Läs Esbati, Pastey, Eva , Angry Arab) Israel begår ett genomvidrigt folkrättsstridigt massmord just nu.
Det borde inte ens finnas något att diskutera innan man återgått till 67 års gränser. Där skulle en fredsprocess kunna börja.
Jag känner stor värme över alla som sluter upp, demonstrerar, protesterar och delar flygblad men samtidigt är känslan av hopplöshet översvallande. Israel bryr sig inte om vad världen säger, så länge de har USA på sin sida. Vad kan man göra? Själva möjligheten att vi kan förkorta massakern en endaste dag förpliktigar oss att försöka. På lördag är det demonstrationer runtom i Sverige, i Stockholm, kl. 13.00 på Sergels torg.
Jag har vänner som befinner sig i Hebron, som skyddar skolbarn från de Israeliska bosättare som skjuter på dem. Den senaste veckan har 27 personer skjutits i Hebron, i skuggan av massmordet i Gaza kan vad som helst döljas. Här dras konfliktlinjerna för ett årtionde, ett århundrande av mörker. Av en borgerlighet som försvarar massmord i namnet av “västvärldens” krig mot Islam. Som använder begrepp som bara extremhögern skulle tagit i sin mun för bara 20 år sedan. Tyvärr ser de ut att få som de vill. I en debattartikel i nästa nummer av arbetaren skriver jag om vad 2009 kan innebära, på gott och ont. Passagen härunder kommer därifrån; läs hela på hemsidan eller i tidningen.
Det var länge sen man i den offentliga debatten övergav idén om demokrati som ett samhällssystem där flertalet har ett aktivt inflytande över vad som sker. Nu överger vi nämligen även den liberala föreställningen om att rösta vart fjärde år och däremellan garanteras en uppsättning rättigheter. När vår yttrandefrihet, mötesfrihet och föreningsfrihet så blir avlyssnad, pepparsprejad, iklädd overall, torterad och fängslad i hemlighet vill de gärna leta efter något annat att peka på.
På detta sätt måste vi också förstå hur västvärldens eliter nu formerar sig till ett gemensamt försvar för Israels massmord, medan bomberna regnar över Gaza.
Situationen i Palestina är så ofattbar att det blir svårt att prata om annat, men om vi ska hoppas på att lösa den så måste vi se hur allt hänger ihop. Hur kriget i Irak är ett angrepp också på den amerikanska arbetarklassen; hur förvägrandet av rösträtt i Palestina har kopplingar till Säpos rätt att avlyssna vänstern i Sverige.
Vårt rättsväsende har brister, det är jag den förste att skriva under på, men jag föredrar det ändå tusen gånger över jämfört med att arbetsgivaren förutom rätten att “leda och fördela arbetet” också tar sig rätten att “förhöra, döma och utdela straff”. Förutom att ha monterat kameror förklädda till brandvarnare som jag skrev om nedan kan man i Dagens Metro läsa att cheferna tydligen håller “chefsförhör” (kan inte minnas den kategorin från juridiklektionerna) i ett låst rum. Det börjar bli riktigt läskigt…
Kommer ni ihåg FRA-debatten? Redan när den debatten rasade som mest (i bloggosfären) så minns jag att Salka satte fingret på vad som tedde sig så absurt från utsidan:
Nu har det hänt igen, i ett av de mest horribla fall av övervakning jag hört om på väldigt länge. Under en tid har arbetsvillkoren på bussgaraget i Råsta försämrats; ökad stress, förlängd obetald arbetstid osv. Det klassiska. Läs Arbetaren 1, 2. Kommunalarbetaren 1, 2, Syndikalistiska bussektionen.
Missnöjet har spridit sig bland förarna, de som kör VÅRA bussar för VÅRA pengar, men istället för att göra något åt saken så väljer arbetsgivaren (som alltså egentligen är anställd av dig och mig för att styra upp busstrafiken) att ta reda på vilka som “sprider missnöje” genom att installera kameror förklädda till brandvarnare!!!!!

Övervakningskamera förklädd till brandvarnare
Det är givetvis brottsligt att göra så utan att ha tillstånd, och därför kan man tänka sig att även en del liberaler kan invända mot själva brottet. Men det intressanta är att det knappast skulle bli någon upprördhet kring detta om de hade smygfilmat inom lagens gränser. Trots att detta är ett sånt oerhört ingrepp i integriteten hos människor som möjligen formellt är fria att ta anställning var de önskar, men som i realiteten har så begränsade möjligheter att tjäna sitt levebröd att de kommer att tvingas stå ut med sånt här beteende. Den dagen det sker ett liberalt bloggdrev mot den här sortens övervakning, då kan jag också ta debatten på allvar. Till dess hoppas jag att vi alla i alla fall kan enas om att våra skattepengar inte ska finansiera övergrepp på bussförare. Jag vill att de som ansvarar för att förflytta mig runt i Stockholm ska ha rimliga arbetsvillkor så att jag kan känna mig säker och jag vill att de ska ha möjligheten att klaga på dåliga villkor utan att få sparken. Jag litar på att de för min talan. Jag vill sitta lugnt längst bak, och en stridbar fackförening är min trygghet.
Uppenbarligen har någon fått för sig att detta är en av “Sveriges 100 mest inflytelserika bloggar” och jag ska därmed sitta med i en (väldigt stor) panel och nominera några andra bloggar till “Stora bloggpriset”.
Så, alla som vill nomineras kan börja skicka grejer, kontanta medel, moderiktiga kläder, Verso-böcker osv.
Till dess så tipsade Eriks utmärkta blogg Spektrum (rss:a genast) om det här föredraget med Tony Smith, föredömligt pedagogiskt om finanskrisen.
… och säger att jag visste ingenting.
Vi som skriver för Dagens Konflikt är ett rätt spretigt gäng, ibland håller vi inte med varandra om politiska strategier och hur man ska förstå landskapet. Jag tycker att det är en styrka, det finns inget behov av att sluta upp bakom en partilinje och de politiska analyser ger därmed en större bredd av perspektiv. En sak är vi dock överens om och ägnar all vår tid och kraft åt att försöka förklara och beskriva; den nuvarande realliberala hegemonin och vänsterns svaghet försvagar folkliga mobiliseringar, minskar det politiska spelfältet och öppnar därmed upp för högerextremismens framväxt. Den realliberala pressen förmår inte förstå eller beskriva den utvecklingen eftersom de är så intimt inbegripna i dess orsaker. Nyamko Sabuni kan gå ut i Aftonbladet och försöka etablera en symmetri mellan antirasism och nazism, för att därefter bekvämt triangulera sig fram till att Folkpartiets främlingsfientlighet nog är den gyllene medelvägen. Det skapar även ett klimat där polisen utan problem kan inskränka de mest grundläggande demokratiska rättigheterna. Inom Dagens Konflikt försöker vi beskriva den här processen utifrån alla dess aspekter; kritisera vänsterns (både vänsterpartiet och SAP-vänstern) för dess knäfallande inför institutionaliserad inflationsbekämpning på bekostnad av välfärdspolitik, visa på vilka effekter en liknande politik fått i resten av Europa såväl som att beskriva den moderna svenska högerextremismen. Den nuvarande krisen, och den snabbt eskalerande våldsanvändningen från högerextrema, är båda varningstecken. Salka från Dagens Konflikt skriver idag på SVT-opinion om på vilka sätt dagens situation påminner om det tidiga nittiotalets, och förutspår därmed vad vi har att vänta om vi inte stämmer i bäcken.
Jag har alltid varit skeptisk till medial rapportering i största allmänhet, som vänsterpolitiskt engagerad i ett land med nästan uteslutande borgerlig media så märker man rätt snabbt hur poänglös rapportering är för den som faktiskt vill skapa sig en bild av vad som hänt. För det mesta brukar jag dock försöka tänka mig att det mer beror på att journalister har brist på tid och skriver något baserat på pressmeddelande, slentrian eller bara rapporterar vad de skrivit innan. Efter årets Salem har det dock skrivits så mycket fullständig dynga att det är svårt att behålla den premissen. Det vore en sak om det vore det gamla vanliga slarviga rapporterandet, återberättandet av vad polisen matar ut genom sin presstjänst för att legitimera vad de för tillfället håller på med. Men i år fanns det först kritiska röster, det fanns journalister på plats som kunde säga “Nej, det stämmer inte vad polisen säger, jag står här själv och kan intyga att det är lögn”. När de journalisterna, t.ex. på Svenska Dagbladet, en timme senare censureras av sin egen tidning. Då inser man vad det handlar om, det är ren och skär förbannad lögn. De ungdomar som var ute i Salem idag för att demonstrera mot rasismen för kanske första gången i sitt liv har fått en snabb grundkurs i hur polisen och pressen samarbetar när en linje ska drivas igenom. Jag hoppas att de, när de sköljt ur pepparsprayen och kan läsa tidningen, minns för resten av sina liv att inte lita på ett enda ord som kommer från “den tredje statsmakten“.
Dagens Konflikt skriver som det verkligen var:
Sveriges demonstrationsfrihet – och vänsterns
Kort därpå bröt dialogpolisen all kontakt med demonstrationen och lämnade området medan polis vid Rönninge station stoppade ett pendeltåg med över två hundra antirasister som vill protestera mot nazisternas marsch. I princip samtliga av de två hundra antirasisterna bussades bort och tvingades att återvända till stan med ett annat pendeltåg, utan att ha begått någon som helst brottslig handling. Tvärt emot polisens uttalande om att detta skulle skett frivilligt.
Deras frihetsberövande byggde på att de ville delta i NMR:s fredliga samling. Och här var det andra brottet mot överenskommelsen med polisen, då de tidigare lovat att inga spärrar skulle förekomma och visiteringar skulle ske selektivt. Att polisen utan brottsmisstanke omhändertog över två hundra antirasister kan inte tolkas som något annat än att Nätverket mot rasism inte fick använda sin grundlagsskyddade rättighet att demonstrera.
Det som har hänt de senaste dagarna, Nazisters mordbrand mot cyklopen och mordförsöket på fackligt aktiva och deras barn, har med rätta chockerat och upprört många. Inga liberala ledarskribenter dock, Sanna Rayman på svenskan sörjer Cyklopen för att de vägrade ta bidrag men vad gäller mordförsök på fackligt aktiva så ägnar hon en trött mening åt kålsuparteorin. Att hon i vanlig jävla hederlighets namn skulle kunna påpeka att nazister sedan 80-talet mördat över 20 människor och “vänsterextremismen” exakt 0, det är uppenbarligen för mycket att begära. Maria Abramhamsson är tydligare med partilinjen då hon upprörs över att djurrättsaktivister förstör egendom och syndikalister har fackliga blockader, men att syndikalister riskerar att mördas för sitt engagemang är inte upprörande nog att ägna en endaste rad åt. Dagens Nyheter å sin sida ljuger om 30 Nov, men är så väl infogade i den liberala mytbildningen att de inte ens förstår det själva.
Man är inte förvånad, men minns detta nästa gång liberaler säger sig värna yttrandefriheten för nazisterna som nu marscherar – minns vad de sa när den andra sidan av nazisternas mobilisering visade sig.
Det som händer nu måste dock förstås i ett sammanhang av en allmän vridning högerut, mot ett hårdare samhällsklimat där moderaternas svenskkontrakt utgör mittenfåran och brandattentat mot fackligt aktiva, attacker på flyktingdemonstrationer och mot flyktingförläggningar är den yttersta högern. Många skriver bra om det idag så jag behöver inte upprepa dem; läs Jordräntas “Vad som växte när ingen såg”, Esbati Chockerande men logiskt, Redundans Nazister rekryterar mordbrännare, Svensson Var är de liberala fördömandena?.
Men om ni bara ska läsa någonting som ska hjälpa er att förstå det som nu händer och sätta det i ett politiskt sammanhang, om ni vill gå från motbjudan till motstånd, läs Dagens Konflikts temavecka om högerextremism:
Mordbrännare som ordningsfråga,
Intervju med folkfronten,
Högerextremism egentligen vänster?
Tycker du att detta är intressant? Tryck då här så får fler läsa det